Ann's Guide Life

Ja ha då va man här, i vuxenlivet. Har inte riktigt förstått när de va ja blev vuxen å vilka de största skillnaderna är…

De är väl det här med att ta ansvar kanske. Men de som slår mig starkast är vad man har ansvar för. Sig själv eller andra? För vad är egentligen viktigast? Att man gör sig själv lycklig eller nån annan… Ok ok, visst är de ju så att man blir lycklig då de närmaste är lyckliga oxo, men hur långt ska man gå?

Ok, som i helgen. Eller de började redan i torsdags… Ville verkligen få ihop nåt kul med min killkompis K. Inte setts på länge, men eftersom jag bara ser min Boyfriend på helgerna ville jag verkligen att vi skulle göra nåt alla tre. Men min B är i en fas av att inte planera nåt, allt ska vara spontant… och Mr K måste ha allt inplanerat såååå, klart de blev ett jävla liv och jag satt fast mitt i skiten. Ok, va väl inte så farligt men ändå. Det som blir jobbigt är då min B blir sur å de går ut över mig och Mr K blir sur å inte går att prata med på någon dag.

The D day.

Började underbart med jogging i vårskogen i mina barndomstrakter! Haha, va så kul då jag å min B försökte jogga runt ett spår som absolut inte fattat att det är vår, de va is 90% av vägen. Slutade med att vi ”sprang” genom skogen där de va sumpmark. Väl ute ur spåret va min vänstra sko helt blöt å jävlig. Vi beslöt oss för att springa runt Byn istället. B rusa fram med sin energiska 18års kropp medan jag haka på 500m bakom nära döden med värkande håll å sumpig sko. Lyckan då den är som bäst! Mina vader krampar skönt ännu idag, 3 dagar senare. Vad man inte gör för att komma i form… Märks att man blivit äldre. Haha. Jag kan lugnt påstå att ja va lycklig å hög på adrenalin flera timmar efter vår ”spurt”.

Mot kvällen där började vi fundera på fest. Tillslut satt 4 grabbar å jag i Bs vardagsrum å drack å mös. Mr. K va oxo där, med sin sociala sida framme som faktiskt kan vara mkt trevlig. Vi hamna på krogen å allt gick som smort. Sen någonstans i fyllan å villan fick B för sig att han inte orkade med mig och Mr K blev sådär velig som är hans trademark. Jag ville inte ta någon som helst konflikt så efter att ha försökt peppa upp Mr K lite (vilket gick sisådär) å stjäla en kyss eller ett skratt från min B (vilket inte gick), strunta jag i dem båda å hade kul men gamla å nya vänner. De pinsamma va att ja bara INTE kunde minnas vem en av mina gamla bekanta va… Vad som var ännu värre va att han såg såååå himla glad ut att se mig, ni vet, ” oh va roligt att se dig, de va så länge sedan” bla bla. Kom på efter ca 1 h att han spelat bas i mitt ex (hasch mannens) band. Då jag väl mindes vem han va utbrast jag att jag saknade hans dreads… ungefär för att visa att ”jag minns dig nog så bra så” för att sen komma på att de va trummisen som hade haft dreads, å inte han… haha. Ja va fan, vem bryr sig :D inte han tydligen.

Det som va lite störande va att han envisades med att ta på mig. En smekning där å en här å det gick från vänskapligt till lite väl skapligt, värst va när han försökte ta min hand å springa runt… fast han vet att jag å B är ihop sedan länge. Då ja tröttnat på att mota bort honom tänkte jag, ”nu jävlar ska ja hitta min B så att vi kunde visa hur lyckliga å gosiga vi är”. MEN då vi hittar honom tittar han knappt på mig (han va ju trött på mig) å min strålande idé jobbade således emot min brilljanta plan. OCH Dreads blev bara mer uppmuntrad… I ett försök att få lite sympati beklagade ja mig till Mr K om min B som inte ”jobbade” med mig. Då fick han den strålande idén att vi skulle göra min B svartsjuk… å ville kramas. Vilket jag tyckte va en otroligt dålig idé… det skulle ju bara leda till tjafs, nej tack! Så jag beslutade mig för att ha kul utan dem båda… igen. Jag shaka loss å skratta som tusan å bara hoppades på att min B skulle komma över att han tröttnat på mig...

Krogen stängde å han va borta. Happ, det visade sig att han hade dragit utan att säga något. Då fick jag nog å bestämde mig för att gå på efterfest, märk väl att ja faktiskt frågade honom (och Mr K) om han skulle me på efterfesten. ”Nä” sa han (och Mr K) å åkte hem å tjura, messa alla sina tjejkompisar å sa att han va såååå ensam. Hömpf!

Väl på efterfesten hade vi riktigt kul faktiskt, meeen saknade faktiskt min B mycket mycket. Fick ett sms av honom där de stod något i stil med att det va ledsamt att vi inte kunde vara tillsammans just nu… hmpf 2. Å sen ur de blå kommer ett sms från Mr K där han säger upp vår vänskap för att han älskar mig för mycket… hmpf 3. Då fick jag nog. På så många plan att ja inte vet hur ja ska beskriva de. Ok, Mr K å jag har varit ihop, för länge sedan. Men han va ju aldrig kär i mig sa han iaf… å inte har jag hört nåt om att han någonsin skulle ha älskat mig. Å dessutom har han ju tjej! Kom fram till att jag nog inte riktigt förstått något alls om vår relation. Eller kanske jag bara inte ha velat se…

Här skulle jag vilja påpeka det där om att vi är vuxna. Vi borde ta ansvar. Vi kan bara inte uppföra oss hur som helst å sen vänta oss att vi ska få något bra tillbaka. Är man inte tydlig och säger vad man menar i tid så kan man ju inte väntas bli förstådd.

Jag fick nog och å gjorde något mycket moget… jag satt mig i knä på Dreads å rökte vattenpipa. Sen konstaterade ja att ja straffa mig själv mycket mer än nån annan då ja satt i knä på en kille som va kåt (eller nåt) på mig. Så jag beslöt mig för att de va dags att gå hem till min Bubb. Jag tog mitt pick å pack å B’s skitfulla storebror under armen å kånka hem till min B… (ansvarsfullt haha). Vi kom hem efter mycket besvär :D jag gav bort min mössa å halsduk till den stackars fulle frusne fan, fniss.

Väl hemma tjafsade jag å B lite om de som hänt, min älskade Bubb bad om ursäkt (de enda som behövdes) jag bekände att ja satt i knä på killen som va kåt… sen släppte vi allt å ja viska ”kan vi inte bara ha sex nu?” Underbart, å ja somna lycklig å ansvarsfull!